Viktigt med tillit och förtroende

34
Min ambition är inte att göra någon frisk. Men kanske kan jag lindra, erbjuda en paus och ge bekräftelse.

”Min ambition är inte att göra någon frisk. Men kanske kan jag lindra, erbjuda en paus och ge bekräftelse”, säger Line Giusti, psykomotorisk fysioterapeut vid Senter for migrasjonshelse i Bergen. ”Många av de människor vi möter bär på hemska upplevelser och trauman och försöker hitta en ny tillvaro i ett land där de inte kan de sociala koderna, språket eller kulturen.”

Line Giusti medverkar i ett större internationellt projekt med syfte att utarbeta riktlinjer kring hur vi kan hjälpa människor på flykt och deras specifika behov.

Projektet PREP – Physiotherapy and refugees education project – bedrivs förutom i Norge även i Sverige och Nederländerna. Syftet är att komma fram till ett europeiskt konsensus kring kunskapsbehovet när det gäller fysioterapeuters rehabilitering av flyktingar. Datainsamlingen bygger på intervjuer med flyktingar, intresseorganisationer och personal som är verksamma inom området.

”Projektet bedrivs i olika faser; först måste vi kartlägga vilka kompetenser som finns och vilka som behövs för att möta de behov som finns. Det slutliga målet är att utarbeta en e-kurs på masternivå för kliniskt verksamma fysioterapeuter inom området rehabilitering av flyktingar”, förklarar Line Giusti.

Hon har själv arbetat med flyktingar under de fyra senaste åren. I Bergen, där hon arbetar, finns sedan några år en särskild flyktingmottagning i kommunal regi.

”Det som är uppenbart för oss kanske inte alls är självklart för de människor vi möter. En del kommer från länder där de blivit utsatta för övergrepp av personal inom hälso- och sjukvården. Man kanske har fått betala pengar svart för att få hjälp på olika sätt och tilliten till samhället och myndigheter är generellt sett väldigt låg. Ett första steg är att etablera en kontakt, ett förtroende och visa att man som terapeut vill lyssna på deras berättelser”, förklarar Line Giusti.

Hon pekar också på att många flyktingar bär på flera lager av psykisk press – från det som de har varit med om men även stress över att befinna sig långt hemifrån, i ett främmande land där man kanske varit tvungen att lämna kvar familjen i hemlandet.

”Det är en oerhört svår situation dessa människor befinner sig i. Förutom att de ska orientera sig i sitt nya land finns tankarna kvar på släktingar och familj som kanske fortfarande lever under stora umbäranden. Många som är asylsökande bor ju även flera år i landet utan att veta om de ska få stanna eller inte; det är som att leva i ett ingenmansland.”

Line Giusti har under sina fyra år vidareutbildat sig inom psykomotorisk fysioterapi och patienterna hon möter kan ha flera olika skador från det muskuloskeletala systemet, inklusive amputationer. Hon berättar att hon från början kände viss nervositet inför att möta denna patientgrupp. I dag känner hon mest stor tacksamhet och glädje.

”Det är ett fantastiskt givande arbete och helt otroliga människor jag får möta som berättar om sina liv för mig. Det gäller att man är ödmjuk inför det och även strävar efter att utjämna maktförhållandet mellan terapeut och patient. Vi kan göra mycket för att skapa tillit och förtroende, något som också flyktingarna som intervjuats i projektet nämner som det mest avörande för dem”, berättar Line Giusti och avslutar:

”Jag har utvecklats otroligt mycket under de här åren och det som slår mig varje dag i mötet med mina patienter är hur mycket människan kan överleva och tåla utan att förlora sin värdighet. Det är oerhört.”

Av Anna Horn