Träna skapula vid radiusfraktur

57

Ett träningsprogram för skapula i kombination med sedvanlig fysioterapi efter distal radiusfraktur ger bättre resultat för funktion och smärta jämfört med endast fysioterapeutisk behandling.

Hos personer över 60 år är distal radiusfraktur vanligt och behandlas oftast konservativt med immobilisering och därefter fysioterapi. Studier visar emellertid att skapulär dyskinesi är en vanlig följd efter distal radiusfraktur.

Forskare ville därför ta reda på om ett träningsprogram för skuldran, som ett komplement till den fysioterapeutiska behandlingen, hade effekt på resultatet efter distala radiusfrakturer hos personer över 60 år.

Totalt 102 patienter med distal radiusfraktur randomiserades till kontroll- eller interventionsgrupp. Patienterna i båda grupperna fick behandling under sex veckor.

Behandlingen bestod av 15 minuters aktiva hand- och handledsrörelser i varm bassäng med därpå följande manuell mobilisering.

Under de första två veckorna erhöll patienterna mobilisering enligt Maitland grad II och III riktade mot den radiocarpala leden. Under de återstående fyra veckorna användes metoden glidning grad I enligt Kaltenborn i både anterior och posterior riktning med distala radius stabiliserad. Dessutom fick patienterna två övningar: kontrollerad greppstyrka och en omvänd pilkastningsövning.

Interventionsgruppen fick utöver ovanstående behandling ett specifikt träningsprogram för skuldran baserat på fyra principer:

  • övningsutförande med optimal skapulär positionering och kontroll
  • start med låg belastning och fokus på kontroll, smärtfritt och med armen under skuldernivå
  • selektiv aktivering av svag muskulatur såsom serratus anterior, inferiora trapezius, latissimus dorsi, rhomboideus major och med minimal aktivitet i överaktiva muskler såsom övre trapezius och deltoideus
  • gradvis minskad feedback till patienten

De övningar som användes i studien var en dynamisk skapulär positioneringsövning (enligt Mottram), låg roddövning samt en isometrisk adduktionsövning.

Som utfallsmått användes frågeformulären Disabilities of the arm, shoulder and hand (DASH) och Patient-rated wrist evaluation (PRWE) samt VAS för smärta.

Resultaten visar att patienterna i interventionsgruppen hade signifikant bättre utfall i jämförelse med patienterna i kontrollgruppen för DASH och smärta under rörelse. Även för PRWE och smärta i vila var utfallet bättre i interventionsgruppen men där var skillnaden inte statistiskt signifikant.

En svaghet med studien rapporteras vara att det saknas långtidsuppföljning.

Av Ingela Delfin

Källa: Gutiérrez-Espinoza H, Araya-Quintanilla F, Gutiérrez-Monclus R, Cavero-Redondo I, Álvarez-Bueno C. The effectiveness of adding a scapular exercise programme to physical therapy treatment in patients with distal radius fracture treated conservatively: a randomized controlled trial. Clin Rehabil. 2019;epub ahead of print.