Dags att skrota ortopediska tester för axelbesvär

74
Ortopediska tester för axeln har passerat bäst-före-datum.

Ortopediska tester för axeln har passerat bäst-före-datum och ska ses mer som smärtprovokationstester än som tester för att identifiera smärtande strukturer. Det menar två forskare i en artikel.

Det finns över 70 ortopediska tester för axeln med syfte att identifiera patoanatomiska diagnoser som labrumskada, rotatorkuffskada, instabilitet eller impingement.

Artikeln argumenterar för att dessa tester är onödiga vid diagnostisering av rotatorkuffrelaterad axelsmärta (ett paraplybegrepp som innefattar impingement, rotatorkufftendinopati, bursapatologi samt icke-traumatisk partiell och total ruptur av rotatorkuffen) och bör därför kasseras.

Författarna lyfter upp brist på validitet som argument för att skrota testerna. Magnetkameraundersökning har länge varit gyllene standard för diagnostisering av axelbesvär. Problemet är att många fynd på magnetkamera ses även hos personer som är asymptomatiska.

Som ett exempel tas en studie upp som hittade lika många fynd i en symptomatisk axel som i en asymptomatisk. Därmed är det svårt att säga att ett fynd vid magnetkameraundersökning är det som orsakar en patients smärta. Detta eftersom samma fynd ses även hos smärtfria individer.

Det finns alltså ingen bra gyllene standard att jämföra dessa ortopediska tester med, vilket leder till att det i dagsläget är omöjligt att avgöra validiteten för testerna.

Ett annat problem med testerna är att de inte kan isolera en struktur. Vid till exempel empty can test är nio axelmuskler aktiva och vid full can test är åtta andra muskler aktiva. Hur ska vi kunna avgöra vilken av dessa muskler som eventuellt är påverkad?

Varför används då de ortopediska testerna fortfarande? Författarna menar att det beror på att modern fysioterapi fortfarande har ett biomedicinskt fokus som går ut på att identifiera smärtande strukturer.

En annan anledning är att äldre fysioterapeuter har använt dessa tester länge och fortsätter att lära ut dem till nya generationer av fysioterapeuter, som därmed lär sig testerna för att klara praktiker eller praktiska tentor.

Men avsaknad av validitet och bristande förmåga att isolera enskilda strukturer gör att de ortopediska testerna har spelat ut sin roll. De ska i bästa fall ses som smärtprovokationstester.

Författarna föreslår att en axelundersökning ska bestå av: en utförlig anamnes som tar hänsyn till smärtans biopsykosociala natur, screening av allvarlig patologi, jämförelse mellan höger och vänster sida, rörlighetstester och styrketester.

Utifrån detta ska terapeuten i samråd med patienten lägga upp en plan för gradvis stegrad rehabilitering under minst tre månader.

Av Fredrik Nordin

Källa: Salamh P, Lewis J. It is time to put special tests for rotator cuff related shoulder pain out to pasture. J Orthop Sports Phys Ther. 2020;50(5):222-225.